Annika Sörenstam
(född den 9 oktober 1970)
Annika Charlotta Sörenstam är en svensk professionell golfspelare. Hon anses vara en av de bästa kvinnliga golfarna i historien. Innan hon tog steget bort från professionell golf i slutet av säsongen 2008, så hade hon vunnit 90 internationella turneringar som proffs, vilket gjorde henne till den kvinnliga golfaren med flest vinster i sitt namn. Hon har vunnit 72 officiella LPGA-turneringar inklusive tio majors och 18 andra turneringar internationellt, och hon toppar LPGA:s karriärlista med intäkter på över $22 miljoner – över $2 miljoner före sin närmaste rival trots att hon spelade 149 evenemang färre. Sedan 2006 har Sörenstam haft dubbelt medborgarskap, både amerikanskt och svenskt.
Vinnare av åtta rekordutmärkelser för årets spelare och sex Vare-troféer som gavs till LPGA-spelaren med det lägsta säsongsmässiga poängsnittet, så är hon den enda kvinnliga golfaren som har satt 59 i tävling. Hon har flera poängrekord genom tiderna, inklusive det lägsta poängsnittet för säsongen: 68,6969 under 2004.
Genom att representera Europa i Solheim Cup vid åtta tillfällen mellan 1994 och 2007 var Sörenstam evenemangets ledande poängtagare genom tiderna tills hennes rekord överträffades av Englands Laura Davies under 2011 års Solheim Cup. Sörenstam var också kapten för 2017 års europeiska Solheim Cup-lag.
2003 spelade Sörenstam i Bank of America Colonial-turneringen och blev den första kvinnan att spela i ett PGA Tour-evenemang sedan 1945.
Den 2 december 2020 utsågs hon till president för International Golf Federation från 1 januari 2021. Den 7 januari 2021 mottog hon Presidential Medal of Freedom av president Donald Trump.
Barndom och amatörkarriär
Annika Sörenstam föddes i Bro nära Stockholm. Sörenstams pappa Tom var IBM-chef och hennes mamma Gunilla arbetade på en bank. Hennes yngre syster Charlotta blev också en professionell golfspelare och LPGA Tour-vinnare, och efter sin spelarkarriär tränade hon vid sin systers akademi. Annika och Charlotta Sörenstam blev de två första systrarna som båda vann $1 miljon på LPGA-touren.
Som barn var Sörenstam en talangfull allroundidrottare. Hon var en nationellt rankad juniortennisspelare, spelade föreningsfotboll i hemstadslaget Bro IK och var en så duktig skidåkare att tränaren för svenska skidlandslaget föreslog familjen att flytta till norra Sverige för att hon skulle kunna förbättra sin skidåkning året om.
Juniorgolf
Familjen Sörenstam började spela golf på Viksjö Golfklubb i Jakobsberg, norr om Stockholm och bytte senare till närliggande Bro-Bålsta Golfklubb, öppnad 1980, till en början med en 9-hålsbana. Vid 12 års ålder delade Annika sin första uppsättning golfklubbor med sin syster. Annika fick de udda klubborna och Charlotta den jämna – och fick sitt första handicap på 54.
Vid European Tour-turneringen Scandinavian Enterprise Open i Stockholm i juli 1986 försökte hon bli en frivillig caddie och blev ombedd att stå i kö med alla andra kandidater. När alla manliga frivilliga caddies äntligen hade valts ut av turneringsproffsen, så var tre tonårsflickor kvar utan en golfbag. Det var Annika, Charlotta och Fanny Sunesson.
Hon var så blyg som junior, hon brukade medvetet treputta i slutet av en turnering för att undvika att behöva hålla segertalet. Det märkte tränarna så vid nästa turnering fick både vinnaren och tvåan hålla ett tal. Sörenstam bestämde sig för att om hon ändå skulle behöva möta publiken så kunde hon lika gärna vinna och de avsiktliga missarna upphörde.
Det svenska landslaget
Hennes framgångsrika amatörkarriär inkluderade en vinst i St. Rule Trophy som spelades på St Andrews och som tvåa i det svenska nationella mästerskapet för mor/dotter. Som medlem av det svenska landslaget från 1987 till 1992 spelade hon i Espirito Santo Trophy 1990 och 1992, och vann den individuella tävlingen 1992. I väntan på att påbörja sin utbildning i Sverige så arbetade Sörenstam som personlig assistent på svenska PGA och spelade på Swedish Golf Tour och vann tre turneringar under 1990/1991.
University of Arizona
Efter att en tränare såg Sörenstam spela i ett kollegialt evenemang i Tokyo, flyttade hon till USA för att spela collegegolf vid University of Arizona i Tucson. Hon vann sju kollegiala titlar och 1991 blev hon den första icke-amerikanska och första nybörjaren att vinna det individuella NCAA Division I Championship. Sörenstam var 1991 NCAA Co-Player of the Year med Kelly Robbins, tvåa i 1992 NCAA mästerskap, 1992 Pac-10 mästare och 1991-92 NCAA All-American.
Hon kvalificerade sig till U.S. Women’s Open på Oakmont i juli, klarade av snittet och slutade på 63:e plats. Några veckor senare på U.S. Women’s Amatör i Kemper Lakes nära Chicago, var hon tvåa till Vicki Goetze, och slog det sista hålet i 36-hålsfinalen.
Annika Sörenstams professionella karriär
1990-talet
Sörenstam blev proffs 1992, men missade sitt LPGA Tour-kort vid den sista kvalturneringen med ett slag och började sin professionella karriär på Ladies European Tour (LET), tidigare känt som WPGET. Hon blev inbjuden att spela i tre LPGA Tour-evenemang 1993, där hon slutade T38:a, 4:a och T9:a, och tjänade mer än $47 000. Hon slutade tvåa fyra gånger på Ladies European Tour och var 1993 Ladies European Tour Rookie of the Year. Genom att dela på 28:e plats i LPGA Final Qualifying Tournament fick hon status som icke-befriad för säsongen 1994. Sörenstams första proffsvinst kom vid 1994 Holden Women’s Australian Open på ALPG Tour.
I USA var Sörenstam LPGA Rookie of the Year, hade tre topp-10-placeringar inklusive oavgjort, tvåa vid Women’s British Open och gjorde sin Solheim Cup-debut. Hennes breakout-år var 1995, då hon vann sin första LPGA Tour-titel vid U.S. Women’s Open. Hon slutade överst på ”Money List” och var den första icke-amerikanska vinnaren av Vare Trophy. Hon blev den andra spelaren någonsin att bli årets spelare och vinnare av Vare Trophy året efter att ha blivit årets nybörjare.
En vinst på Australian Ladies Masters 1995 och två andra vinster på Ladies European Tour placerade henne i toppen av LET Order of Merit och gjorde henne till den första spelaren att toppa både Europa- och LPGA-tourens pengalistor under samma säsong. Hennes framgångar över hela världen resulterade i att hon vann Jerringpriset i Sverige, landets mest prestigefyllda utmärkelse inom idrott samt tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj.
1996 vann Sörenstam sin hemmaturnering i LET, Trygg Hansa Ladies’ Open i Sverige och tre LPGA-turneringar inklusive U.S. Women’s Open. När hon försvarade sin titel blev hon den första icke-amerikanska som vann back-to-back U.S. Women’s Open-titlar, passerade $1 miljon-gränsen i LPGA-karriärintäkter och vann sin andra raka Vare Trophy.
Hon vann sex turnéevenemang 1997, och återtog förstaplatsen på prislistan och blev årets spelare. Internationellt vann hon på JLPGA och försvarade sin hemmatitel i LET vid omdöpta Compaq Open. Hon blev den första spelaren i LPGAs historia att avsluta en säsong med ett poängsnitt under 70 på 69,99 på väg att behålla titeln 1998 års spelare och Money List-titlarna samt vinna LET Swedish tour stop för tredje gången i rad. I september 1999 bytte Sörenstam ut sitt lag och ersatte sin caddie efter sex år, Colin Cann, med Terry McNamara.
2000-talet
Vid denna tidpunkt i sin karriär säger Sörenstam att hon tappade fokus efter att ha nått sina största mål. Karrie Webb blev den bästa LPGA Tour-spelaren men Sörenstam lyckades ändå vinna fler LPGA-turneringar än någon annan LPGA Tour-spelare under 1990-talet. Hon kvalificerade sig till World Golf Hall of Fame när hon vann 2000 Welch’s/Circle K Championship, men var inte kvalificerad för förrän hon avslutade sitt tionde år på LPGA-touren i oktober 2003. Sörenstam var den första internationella spelaren som valdes in i Hall of Fame genom LPGA-kriterierna.
Efter att ha förlorat sin framstående position inledde Sörenstam ett nytt träningsprogram med träning fem dagar i veckan inklusive styrketräning och balansarbete som 2003 ökade hennes slag med över 20 yards (18 m). Under säsongen 2001 hade hon åtta LPGA-segrar, blev den enda kvinnliga golfspelaren att slå 59:a i tävling och den första LPGA-spelaren att passera 2 miljoner dollar i vinstpengar för en enda säsong. Hon satte sammanlagt 30 LPGA-rekord på väg att återta Vare Trophy och vinna sina fjärde titlar som Årets spelare och Money List 2001. I en tv-tävling om alternativa slag mellan de två bästa manliga och kvinnliga spelarna i världen slog Sörenstam och Tiger Woods, Karrie Webb och David Duval.
I slutet av den säsongen sa Karrie Webb att hon ”skulle äta upp sin hatt” om Sörenstam upprepade sina åtta vinster 2002. Sörenstam åstadkom den bedriften genom att ansluta sig till Mickey Wright som de enda spelarna som vann 11 LPGA-turneringar på en säsong, och förtjänade sin femte titel för årets spelare och femte Vare Trophy. Hon försvarade framgångsrikt Kraft Nabisco Championship, hennes fjärde majorseger, och vann även ANZ Ladies Masters i Australien och Compaq Open i Sverige på Ladies European Tour, vilket gav henne 13 vinster på 25 starter världen över 2002.
Sörenstam blev inbjuden att spela i PGA Tours Bank of America Colonial golfturnering i Fort Worth, Texas, i maj 2003, vilket gjorde henne till den första kvinnan att spela i ett PGA Tour-evenemang sedan Babe Zaharias, som kvalificerade sig till Los Angeles Open 1945. Vijay Singh, fjärde på världsrankingen vid den tiden, kritiserade hennes inbjudan och sa att hon borde behöva kvala in som männen och att han inte ville bli slagen av en kvinna.
Jublet ökade för varje hål och hon slog fem över par, och hamnade på 96:e plats av de 111 som avslutade de två första rundorna. Efter att ha slagit 1-över-par, 71 i den första omgången, slutat på 73:e plats och i farten utmanade en plats, sa Sörenstam att hon var nervös hela dagen men nöjd med sin prestation. I den första omgången så ledde hon fältet i slagprecision, var bland de 20 bästa i greener i reglering och var 84:a av 111 i slagdistans. Dålig puttning (sist i fältet, i snitt över en tvåputt) gjorde att hon missade cutten.
Senare under säsongen 2003 vann hon LPGA Championship och Women’s British Open, och blev bara den sjätte spelaren som fullbordade LPGA Career Grand Slam. Hon hade fem andra segrar över hela världen, satte eller fick oavgjort i totalt 22 LPGA-rekord och fick sin sjätte utmärkelse för årets spelare.
Hon tävlade mot Fred Couples, Phil Mickelson och Mark O’Meara i 2003 Skins Game, och slutade tvåa med fem priser värda $225 000; Sörenstam gjorde ett 39-yard (36 m) bunkerslag på det nionde hålet – den åttonde örnen i Skins Games historia. I september var hon en del av det vinnande europeiska Solheim Cup-laget i Sverige. Hon tilldelades sitt andra Jerringpris i Sverige plus 2003 års Golf Writers’ Trophy av Association of Golf Writers.
Sörenstams dominans fortsatte under 2004 med hennes sjunde utmärkelse för årets LPGA Player of the Year, vilket gav Kathy Whitworth den högsta i LPGA:s historia. Hon fick 16 topp-10-placeringar på 18 LPGA-starter, inklusive åtta vinster, hade ytterligare två internationella vinster, blev den första spelaren att nå $15 miljoner i LPGA-karriärinkomster och tog sitt eget LPGA-poängrekord för enstaka säsonger med 68,69696, men spelade för få omgångar för att vinna Vare Trophy. Women’s Sports Foundation gav henne utmärkelsen Årets idrottskvinna 2004 och Laureus World Sports Academy utsåg henne till Årets idrottskvinna i världen. Hon släppte också en kombination av självbiografi och golfinstruktionsbok, Golf Annika’s Way.
Sörenstams liv både på och utanför golfbanan förändrades 2005. I februari meddelade hon att hon hade ansökt om skilsmässa från David Esch, hennes man sedan åtta år, och detta blev klart i augusti men det påverkade inte hennes golf negativt. Hennes prestationer inkluderade att vara den första spelaren i LPGA-historien att vinna en major tre år i rad vid LPGA-mästerskapet och den första golfaren i LPGA- eller PGA-historien att vinna samma evenemang fem år i rad vid Mizuno Classic. 11 vinster i 21 turneringar över hela världen, inklusive seger i den skandinaviska TPC arrangerad av Annika där hon presenterade sig själv trofén, vilket gav henne en åttonde Money List-titel, oavgjort LPGA-rekordet, en åttonde Rolex Player of the Year (POY) utmärkelse (ett rekord) och en sjätte Vare Trophy.
Hon är den enda LPGA-spelaren som någonsin vunnit Money List, POY-pris och Vare-trofé samma år under fem olika år. Lagtävlingen såg henne göra sitt sjunde raka framträdande i Solheim Cup, hennes 4 poäng gav henne totalt 21, evenemangets ledande poängtagare genom tiderna, och den inledande Lexus Cup spelades med Sörenstam som kapten för de segrandes Internationella lag.
Dessa händelser resulterade i att hon fick många utmärkelser. Golf Writers Association of America utsåg Sörenstam till Female Player of the Year för åttonde gången (1995,1997, 2000-2005), Associated Press röstade fram henne till Kvinnlig idrottare för tredje året i rad och hon blev den första kvinnan att vinna Golf Writers’ Trophy två gånger i den 55-åriga historien, vilket är europeisk golfs mest prestigefyllda pris. Efter att tidigare ha vunnit sex bästa kvinnliga golfspelare ESPY Awards (1996, 1998-99, 2002-04), mottog Sörenstam även 2005 ESPY Award som bästa kvinnliga idrottare.
När den första officiella rankingen någonsin för kvinnors världsgolf avslöjades i februari 2006, bekräftades Sörenstam som nummer ett i damgolf, en position som hon lämnade till Lorena Ochoa den 22 april 2007. Tillsammans med Liselotte Neumann i Team Sweden vann hon Women’s World Cup of Golf, inledde sin LPGA-säsong med ett försvar av sin titel i MasterCard Classic.
Hon gick sedan utan vinst i åtta starter, vilket fick några att tala om en svacka. Hennes vinnartorka slutade vid US Women’s Open, där hon vann ett 18-håls slutspel över Pat Hurst för sin tionde major-titel, vilket knöt henne till tredje plats på listan över spelare med flest stora mästerskapstitlar. Hon vann sammanlagt 3 segrar på LPGA och två på Ladies European Tour, den inledande Dubai Ladies Masters och den svenska turneringen hon var värd för, som hon försvarade i sin hemstad på banan där hon lärde sig att spela. Hennes internationella lag förlorade den andra Lexus Cup-tävlingen mot Team Asia.
Sörenstam började 2007 med att förlora ett slutspel samtidigt som hon försvarade sin MasterCard Classic-titel. Vid Kraft Nabisco Championship slog hon sin högsta poäng på 72 hål i en major på nio år, ett resultat som förklaras av hennes efterföljande diagnos med spruckna och utbuktande diskar i nacken, den första stora skadan i Sörenstams 13-åriga LPGA-karriär. Efter ett två månader långt skaderehabiliteringsuppehåll, återvände Sörenstam som värdinna i Ginn Tribute-turneringen där hon erkände att hon endast var i 85 % kondition och slutade oavgjort på 36:e plats. Hon var fortfarande inte helt i form i sina två kommande turneringar, LPGA-mästerskapet där hon slutade på delad 15:e plats och US Women’s Open, där hon som titelförsvarare slutade oavgjort på 32:a plats.
Efter ett tidigt nederlag i omgången vid World Matchplay Championship slutade Sörenstam sexa vid Evian Masters, 16:e vid Women’s British Open och nionde i den svenska turneringen hon var värd på, Ladies European Tour. När hon återvände till USA hade Sörenstam tre topp tio-placeringar men missade helgen vid säsongens avslutande ADT-slutspel för andra året i rad. Sörenstam vann dock en världsomspännande titel vid Dubai Ladies Masters på Ladies European Tour i november 2007.
Sörenstam förklarade sig återhämtad från skadan och redo att återvända till en komplett säsong av konkurrenskraftig golf 2008. Sörenstam öppnade året på SBS Open i Turtle Bay där hon tog sin 70:e LPGA Tour-seger och den första sedan september 2006. Hon vann nästa på Stanford International Pro-Am i april, sedan efter en ledig vecka, vann hon igen i Michelob ULTRA Open på Kingsmill med ett rekord i turneringen, vilket gav henne tre vinster och över $1 miljon i intäkter i mitten av maj. Det var hennes 72:a och sista seger någonsin på LPGA-touren.
2008 var Sörenstam mycket kritisk mot andra kvinnliga golfare som försökte spela i PGA-touren – hennes kommentarer till Michelle Wie för att ha spelat på herrtouren:
”Jag vet verkligen inte varför Michelle fortsätter att göra det här. Vi har en major den här veckan och om du inte kan kvalificera dig för en major ser jag ingen anledning till varför du ska spela med herrarna.”
Annika Sörenstams pensionering
Den 13 maj 2008 tillkännagav Sörenstam vid en presskonferens vid Sybase Classic att hon skulle ”sluta med” konkurrenskraftig golf i slutet av säsongen 2008. Hennes senaste turneringsseger kom i ett slutspel vid Suzhou Taihu Ladies Open, ett evenemang som samsanktionerats av Ladies European Tour och Ladies Asian Golf Tour. Hennes sista planerade turnering på LPGA-touren var det säsongsavslutande ADT-mästerskapet i november, där hon inte lyckades att spela i evenemangets unika slutspelsstruktur. Hennes sista sanktionerade LPGA-framträdande var som vinnande kapten för Team International vid 2008 års Lexus Cup i Singapore. Hennes sista professionella turnering var Dubai Ladies Masters på Ladies European Tour i december 2008, där hon slutade oavgjort på 7:e plats.
Solheim Cup, kaptenskap
Vid Solheim Cup 2013 på Colorado Golf Club i Parker, Colorado, USA, deltog Sörenstam som en icke-spelande assisterande kapten, utvald av lagkaptenen Liselotte Neumann. Under matchen inträffade en incident med Sörenstam inblandad. Amerikanerna anklagade Sörenstam för att ha sagt till en europeisk caddie att den europeiska spelaren Jodi Ewart Shadoff borde släppa in en putt för par till Paula Creamer, så det kunde inte visa lagkamraten Lexi Thompson linjen för en kommande putt. Enligt reglerna fick endast kaptenen ge råd till spelare under tävlingen. Till slut blev matchen 2013 en triumf med 18-10 för det europeiska laget, som vann på amerikansk mark för första gången och försvarade cupen för första gången.
För 2015 års Solheim Cup på Golf Club St. Leon-Rot, Tyskland, utsågs Sörenstam återigen till assisterande kapten av en svensk lagkapten, denna gång Carin Koch. Två kontroverser med Sörenstam inblandade, med stor uppmärksamhet från allmänheten, inträffade under matchen. Fyrbollsmatchen mellan Suzann Pettersen och Charley Hull för Europa på eftermiddagen mot Alison Lee och Brittany Lincicome, USA, var helt okej när Lee missade en putt för att vinna det 17:e hålet. Lee tog för givet att nästa 18-tums putt släpptes in och tog upp sin boll. Pettersen påpekade dock att det inte släpptes in, och européerna vann hålet. Koch och Sörenstam försökte övertyga Pettersen att ändra sig och släppa in putten, men eftersom det var ett faktum att Lee hade plockat upp sin boll utan att putten gavs till henne, var det inte en möjlighet inom golfens regler, för spelare att komma överens om resultatet av hålet och ändra händelseförloppet efteråt. Pettersen/Hull vann matchen till slut.
Senare under Solheim Cup 2015, efter att Koch och Sörenstam setts i en diskussion med den amerikanske kaptenen Juli Inkster, förklarade Sörenstam att hon anklagades för att ge råd, vilket hon starkt förnekade. Matchen 2015 slutade med en amerikansk vinst 14½-13½, efter en stark amerikansk comeback sista dagen, som sägs ha inspirerats av incidenten med den oavgivna putten.
Sörenstam utsågs till kapten för 2017 års europeiska Solhem Cup-lag. Matchen, som spelades på Des Moines Golf and Country Club, Iowa, USA, vanns av det amerikanska laget 16½-11½.
Kom tillbaka som senior
Efter att ha fyllt 50 år i oktober 2020 blev Sörenstam kvalificerad för 2021 U.S. Senior Women’s Open. Den spelades på Brooklawn Country Club, Fairfield, Connecticut och Sörenstam vann med 8 slag, före Liselotte Neumann, efter att ha lett turneringen rakt igenom, med maken Mike McGee som caddie.
Affärskarriär
Sörenstam började övergången från professionell golfspelare till entreprenör under de senare åren av sin karriär, och försökte kombinera golf, fitness och välgörenhetsarbete till olika verksamheter under varumärket ANNIKA med varumärket ”Share my Passion”. De marknadsfördes alla av hennes webbplats där det fanns en blogg som hon och hennes personal regelbundet bidrog till.
Golfbane design
Sörenstam har genomfört ett antal projekt för golfbanor. Hennes första, Annika-banan, avslutades på Mission Hills Golf Club i Shenzen, Kina, 2003; den andra lanserades officiellt i januari 2006 och öppnades 2008 på Euphoria Golf Estate & Hydro i Sydafrika. Hon tillkännagav sen ett nytt projekt i Mines Golf City, nära Kuala Lumpur, Malaysia.
Projekt närmare hemmet inkluderar en omdesign av Patriots Point Links Course nära Charleston, South Carolina och en bana på Red Mountain Resort, British Columbia. Hon och Jack Nicklaus förlorade sitt försök att få bygga den olympiska golfbanan i Rio till Gil Hanse och hans konsult Amy Alcott. 2010 öppnades en golfbana på Golden Bay Resort i Sydkorea. Hon designade denna golfbana och Hanhwa Hotels & Resorts Corporation utvecklade. Detta var det första projektet för golfbanor efter hennes pensionering.
I en intervju med CNN i oktober 2017 talade Sörenstam om svårigheterna med att vara kvinna i designbranschen för golfbanor och sa att en vanlig stereotyp är att banor hon designar kommer att vara ”korta och enkla”.
ANNIKA Academy
ANNIKA Academy på Ginn Reunion Resort i Reunion, Florida började byggas 2006 och öppnade i april 2007 med Sörenstams långvariga tränare Henri Reis som huvudinstruktör, hennes syster Charlotta som instruktör och klubbmontör, hennes personliga tränare Kai Fusser fokuserade på övergripande konditionsträning , och med Sorenstam tillgänglig för coachning på vissa golfpaket.
Invigningsceremonin inkluderade en Make-A-Wish Foundation golfclinic utförd av Sörenstam som är USA:s ambassadör för Make-A-Wish Foundation och den var också värd för clinics för juniorgolfare under The Annika Invitational, en inbjudan från American Junior Golf Association- enda evenemanget med de 60 bästa tjejerna från hela världen som arrangeras av The ANNIKA Foundation.
Annikaakademin stängde den 31 maj 2016.
Andra affärsverksamheter
Andra grenar av ANNIKA-verksamheten inkluderar en klädlinje med Cutter & Buck, ett vin med begränsad etikett producerat i samarbete med Wente Vineyards, och en signaturdoft utvecklad av SA Fragrances. Sörenstam var också värd för Ginn Tribute Hosted by Annika, ett evenemang på LPGA Tour 2007 och 2008, och den skandinaviska TPC som Annika var värd för på Ladies European Tour under fyra år från 2005 till 2008. Hon vann den senare turneringen 2005 och 2006.
Ett av Sörenstams fritidsintressen är matlagning. Hon har deltagit i matlagningsdemonstrationer under LPGA-turneringar och har pratat om att anmäla sig till en matlagningsskola. Före säsongen 2003 passade Sörenstam på att förbättra sina kulinariska färdigheter genom att arbeta åtta timmars skift i köket på Lake Nona Country Club. Sörenstam har haft ett seriöst intresse för investeringar, fastigheter och aktiemarknaden sedan hon förtjänade sin första LPGA-check och i augusti 2006 blev inbjuden att ringa på den avslutande klockan på New York Stock Exchange.
Annika Sörenstams privatliv
Sörenstam vid Women’s British Open 2005
Sörenstam har beskrivits som en ateist. Hon träffade sin första make David Esch 1994 på driving range på Moon Valley Country Club, Phoenix, Arizona, där hon var en LPGA-rookie som tränade för en turnering och han arbetade för klubbtillverkaren Ping. De förlovade sig vid Evian Masters 1995, gifte sig i Lake Tahoe den 4 januari 1997 och skildes 2005. I augusti 2007 förlovade hon sig med Mike McGee, VD för varumärket ANNIKA och son till den tidigare PGA Tour- och Champions Tour-spelaren Jerry McGee. De gifte sig på Lake Nona Golf & Country Club i Orlando, Florida, den 10 januari 2009.
Deras dotter Ava Madelyn McGee föddes 1 september 2009. Den 21 mars 2011 födde Sörenstam en son, William Nicholas McGee, tretton veckor för tidigt.